tisdag 24 maj 2011

Collaborative storytelling

Är ett rätt pretentiöst begrepp om du frågar mig. Men betydelsen av det, att berätta tillsammans, är desto bättre. Just nu har jag och äldsta dottern en av våra återkommande perioder av "varannanmeningskrivande". Det går till så att vi helt enkelt skriver en historia med varannan mening var. En av oss börjar och sedan är det bara två regler som gäller: bara en mening och inget hintande om vad man vill att den andra ska skriva. Historien vi började på igår heter "Arvid och varelsen" och börjar så här:

 Arvid stod på den blänkande marmortrappan och tittade ut över landskapet. Ibland kan det vara härligt att vara vakthund, tänkte han. Det var en tidig morgon och ingen förutom fåglarna var uppe än. Blicken var ännu suddig och men dom varma bruna ögonen var på sin vakt. Det fanns någon, eller något, därute som inte hörde hemma här, det kände han alldeles säkert. Medan han stod och funderade över vad som var fel smög en väldigt liten och tjock skugga över stenen på hans vänstra sida.

För närvarande har vi kommit drygt en sida och det blir bara underligare och underligare. Ska bli mycket spännande att se var detta slutar.



Idag kom dessutom samma dotter hem med en registrering på Storybird, efter att ha haft "Sociala media" på Elevens Val-dagen i skolan (vad hände med Teckenspråk och Luftgevärskytte undrar jag).

Än har jag inte hunnit kolla så mycket, men idén verkar riktigt läcker. Det verkar gå ut på llustratörer och grafiska designers lägger ut bilder som fritt får användas till att illustrera virtuella berättelser som man själv hittar på. Och sedan kan man dela historien med sina vänner eller bjuda in andra att bidra till historien också. Varannanmeningsskrivande i molnet alltså. There´s collaborative for ya!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar